FOTO: Jeanette Ekström
Sven-Olov Jyllingmo har arbetat som skräddare i 63 år. Hans fru Eivor ligger inte långt efter.
Han är självlärd genom sina föräldrars skrädderi och fick börja med att sy i knappar medan han ännu gick i skolan. Nu är han en av få skräddare i Sverige som fortfarande gör handsydda kostymer. Trots att han fyller 78 år nästa gång har han inga planer på att pensionera sig.
– Jag håller på så länge jag orkar och har lust, säger Sven-Olof Jyllingmo.
När Sven-Olof började arbeta i sina föräldrars skrädderi 1948 sydde de mycket kläder åt Borås konfektionsföretag. Nästan all deras produktion låg ute hos mindre skrädderier.
– De skickade tyg och annat material med tåget som vi hämtade på stationen. Sedan hade vi en viss tid på oss innan allt skulle var klart och skickas med tåget tillbaka till Borås.
Som nybörjare fick Sven-Olof börja med att sy i knappar och sy på fickor. Fast egentligen hade han tänkt sig att läsa vidare till något tekniskt yrke.
– Mina föräldrar tyckte ju inte att jag skulle läsa, så det blev inget med det. Men det är mycket teknik i att sy också förstås.
Sin storhetstid hade Jyllingmo Konfektion på 1950- och 60-talet. Sedan började allt med av textilindustrin att förläggas utomlands.
– Först var det Portugal. Sedan blev det öststaterna. Nu sys mycket i Kina, säger Sven-Olof.
Ironiskt nog ger konfektionsindustrin i Kina jobb till svenska skräddare.
– Många köper kläder via nätet. Brudklänningar till exempel som är väldigt mycket billigare där, men som sällan passar riktigt bra. Då lämnar de in den här och får den korrigerad.
Brudklänningarna är Eivor Jyllingmos avdelning. Sedan drygt två år tillbaka finns också hon i skrädderiet. Men inte enbart som kollega...
– Vi träffades faktiskt på en sådan där dejtingsajt på nätet, säger Eivor. Det var kärlek direkt.
Passionen för att sy, som de båda delar, var förstås en bidragande orsak och när de gifte sig hade de självklart sytt sina egna kläder.
– Jag sydde en klänning och Sven- Olof en kostym med väst av samma tyg som jag hade i min klänning. Det var väldigt tjusigt.
Även Eivor har sytt så länge hon kan minnas och nu står hon för "damavdelningen" på Jyllingmo. Roligast är förstås att sy nytt.
– Att byta dragkedjor, som vi ju gör väldigt ofta, är en ganska slitit jobb. Ofta sitter de som berget.
Bland de mest udda tingen som kommit in för lagning kan ett tio meter långt parttält nämnas.
– Det var lite jobbigt eftersom de inte hade märkt ut vart den trasiga sömmen fanns. Som du ser är det inte så jättestor plats här inne...
Så till detta att sy en kostym. Hur lång tid tar det egentligen?
– Är det en "vanlig" kostym i normal storlek, så tar det ett par dagar.
Vad en handsydd kostym kostar vill inte Sven-Olof säga på rak arm. Men han antyder att det är betydligt billigare än om man skulle gå in till en skräddare i Stockholm i alla fall...


Kommentarer
(0)