Varför blev du politiker?

– Jag hade turen att växa upp under gynnsamma omständigheter på 60- och 70-talet på Hisingen i Göteborg. Politik var en företeelse överallt, det var inte något som ”någon annan” höll på med. Alla var engagerade. Det var mycket politik i skolan och det var svårt att låta bli att formas av det. Det var ju mycket som hände i Göteborg på den tiden som hade politisk anknytning, till exempel varvskrisen. Volvo och SKF var två andra stora arbetsplatser med mycket fackligt och politiskt engagemang. Jag blev tidigt fackligt aktiv, fick mitt första fackliga uppdrag 1984, och det jag ägnar mig åt vill jag ägna mig åt fullt ut, så på den tiden var det bara fackligt arbete. Politiska uppdrag tackade jag nej till.

Varför blev det just socialdemokraterna?

– Det var en viss politiker som gick med i demonstrationstågen mot bland annat Vietnamkriget och det gjorde djuptintryck på mig. Det är en del i den cocktail som har präglat mig. Ett antal speciellt bra lärare i skolan hjälpte också till.  För mig har det som politiker alltid varit socialdemokraterna.

Blev politikerlivet som du tänkt dig?

– Politiken som sådan blev som jag tänkt mig. Jag var väl förberedd på hur det politiska arbetet går till. För mig handlar det om att ta sig själv på allvar och leverera till de vars talan jag för. Jag har fått ett uppdrag och det ska man inte ta lättvindigt på.

Vad krävs av en bra politiker?

– Det krävs en sällsynt stark ryggrad och stora öron. Dessutom måste man vara förbered på vad man har att vänta sig och agera på ett genomtänkt vis. Att vara politiker är ingen dans på rosor. Det är ingen hobby, utan blodigt allvar. Det ställer stora krav på dig som person.

I Sverige pratar vi sällan om vilket parti vi röstar på, men alla vet att du är socialdemokrat. Märker du av det?`

– Jag hamnar ofta i politiska diskussioner och det är livsnödvändigt, hellre att man diskuterar politik med mig än med någon annan. Kan jag vara konkret och tydlig i en fråga så är det det jag ska vara.

Har du någonsin råkat ut för något obehagligt på grund av ditt politiska engagemang?

– Det händer ofta att folk hör av sig. I väldigt sällsynta fall ringer det människor som jag inte vill prata med och det har hänt att min fru blivit utskälld på grund av mitt politiska arbete. Men det har den personen snabbt fått veta vad jag tycker om det. Jag är van att stå för det jag säger.

Vad ingår i ditt arbete som politiker?

– Mycket handlar om förberedelse inför gruppmöten och nämnd- och partimöten. Jag är ju också oppositionsråd och det finns ju fasta arbetsuppgifter i det. Jag och kommunalrådet förbereder ärenden till kommunstyrelsen ungefär en och en halv dag per vecka. Jag bereder också ärenden till fritids- och kulturutskottet. Dessutom ligger ju socialnämnden för tillfället under kommunstyrelsen, men det kommer förhoppningsvis snart att få en lösning. Utöver detta är det också arbete med Sjuhärads kommunalförbund och olika samverkansgrupper och vissa kommunala bolag.

Får ni för liten ersättning?

– En del säger att ersättningen är försumbar, det förstår jag inte riktigt. Om jag bara skulle arbeta 20 timmar i veckan med mitt uppdrag, vilket är vad jag får betalt för, så skulle jag ha en högre timpenning som politiker än vad jag har i mitt arbete här på TA. Fast det blir förstås mer än 20 timmar i veckan. Uppskattningsvis lägger jag nog ytterligare tio timmar per vecka. Höftar man till det så blir det ungefär samma ersättning som jag har i mitt vanliga jobb. Jag tycker att det är en bra ersättning.

Vad tror du om Herrljungas framtid?

– Det ställs krav på oss politiker. Vi behöver förhålla oss till de förutsättningar vi har. Vi befinner oss i den här situationen för att majoriteten inte gjorde det den skulle när den borde ha gjort det. Nu är det inte hållbart längre. Hade majoriteten agerat när varningssignalerna kom hade vi haft en helt annan situation. Ett exempel är det när kommunen senast gjorde en stor satsning så byggde man en skola som inom några år bara kommer att ha cirka 30 elever. Staplar man den typen av beslut på varandra så uppstår en kostnad och vi är inte tillräckligt många i kommunen för att dela på kostnaden.  Vi behöver titta på vad vi måste förändra så att kommuninvånarna klarar att bära kostnaderna. Det finns en politisk oenighet kring vilken väg som är lämpligast att ta, men spara måste vi. Det är ett beslut som en politisk majoritet måste ta.

Blir det så tror du?

– Rent krasst, blir det inte så, så kommer den senaste skattehöjningen inte bli någon engångsföreteelse. Men jag hoppas och tror att vi ska kunna enas om kloka beslut.