När piloten ropar ut att planet ska landa om tio minuter tittar Kifle Tekle ut genom fönstret. Allt han ser är vitt. Iklädd sommarkläder och sandalen stiger han ur planet i Warszawa i snö och kyla.

– Jag frös och halkade omkring i mina sandaler och undrade hur jag skulle kunna leva där. När jag sedan fick se alla träd utan löv undrade jag hur någon alls kunde leva där.

Eritrea, som han just lämnat 18 år gammal,         var sedan många år sargat av befrielsekriget mot Etiopien som man ingått en federation med efter 2:a världskriget. Det var sagt att Eritrea skulle ha en egen flagga och ett eget parlament, men snart började den eritreanska kulturen att undertryckas. 1960 förbjöds den eritreanska flaggan och Eritrea annekterade av Etiopien 1962, vilket ledde till en revolution och ett 30 år långt krig.

– 1991 segrade rebellerna och utropade Eritrea till en självständig stat, säger Kifle Tekle. Två år senare erkändes Eritrea av världssamfundet.

Det finns nio folkgrupper i Eritrea. Kifle Tekle tillhör den kristna gruppen tigrinya. Tigrinyaspråket är tillsammans med engelska och arabiska huvudspråket.

– Symbolen med ett hjärta där alla folkgrupper räknas upp är vanlig i Eritrea, säger Kifle Tekle. Den visar att det eritreanska folket är ett trots att det finns nio olika folkgrupper.

Efter en kort tid i Warszawa blir Kifle Tekle skickad till Ystad. Han fascineras över alla lampor som finns över allt. I husen, utanför huset. Överallt är mörkret bortjagat.

– Från Ystad skickades jag till Malmö där jag stannade bara ett dygn. Därefter hamnade jag på flyktingförläggningen vid Skara sommarland. Jag blev faktiskt god vän med Bert Karlsson.

Kifle Tekle har alltid tyckt om språk och pratade engelska, arabiska och italienska när han kom till Sverige. Han började genast arbeta hårt för att lära sig svenska.

– Jag tyckte om svenska, det är ett sjungande språk och jag ägnade mycket tid att lyssna på språket melodi.

Från Skara transporterades han vidare till Mariestad. Där var det oroligt med trakasserier av flyktingar och anlagda bränder i flyktingförläggningen.

– Det var skrämmande, men vi kände oss ändå trygga för vi hade många som hjälpte oss och vi var mycket i kyrkan.

Slutligen hamnade Kifle Tekle i Borås. Medan många av hans landsmän gav upp försöken att lära sig svenska la han i en högre växel.

– Jag ville läsa till förskolelärare på högskolan, men mina betyg räckte inte, så jag utbildade mig till barnskötare istället och har jobbat både på dagis och på fritids.

Kifle Tekle är också djupt engagerad i ett antal olika föreningar och har varit med och startat kyrkans flyktingrådgivning i Borås.

– Det är så många som har hjälpt mig, så det är helt naturligt att jag vill betala tillbaka.

Eritreas framtid tror han kommer att ljusna betydligt. Bara gränskonflikten med Etiopien löser sig.

– Det blossar fortfarande upp strider i bland.

Eftersom landet gränsar till Röda havet finns det en stor potential i turismen.

– Jag åker till Eritrea varje år som turist, men det är sällan man möter andra turister. Det är ibland någon från Kanada eller Australien som kommer dit för att surfa eller dyka i korallreven. Landet är inte anpassat för turister och det är ju inte helt stabilt med tanke på gränskonflikten.

Kvällen bjuder inte bara på Kifle Tekles berättelse utan innefattar också mat. Nitshti Yemaneab, Meteb Tesfaselase, Lidya Gebremedhin har lagat till traditionell tigrinyansk husmanskost.

– Grunden i den är potatis, vitkål, lök och kyckling, säger Kifle Tekle.

Eritrea är det tredje landet i ordningen att presenteras på en sådan här kulturkväll. Tidigare har man haft Somalia och Afghanistan som tema. Varje arrangemang har varit välbesökt.

– Det här har varit så roligt och intressant och man har fått ett ansikte på många av de flyktingar som bor här i Herrljunga. Det är värdefullt att få veta mer om deras hemländer och traditioner, säger Gunnel Johansson, ordförande i herrljungas rödakorskrets.

I februari ska den sista kulturkvällen anordnas.

– Det blir förmodligen en mångkulturell afton, men vi har inte spikat allt ännu.