Anna Knutsson är en av lärarna på Horsbyskolan som deltar i det EU-finansierade projektet. I höstas var en grupp svenska lärare i England och nu var det dags att själva stå värdar.

– Vi kommer att visa upp både Horsbyskolan och Mörlandaskolan. Vi kommer också att ta med våra gäster till Kinnekulle och till Göteborg. Dessutom ska vi ha en liten midsommarfest, för det har de alla hört talas om och är nyfikna på.

Förutom att lärarna besöker varandras skolor har också eleverna utbyte med varandra genom brev och chatt. Det märks att barnen tycker att det är spännande med besökare från andra länder när vi vandrar runt mellan klassrummen. Hos sexorna på Horsbyskolan har repetitionerna pågått i ett par veckor inför besöket. Tre kortpjäser spelades upp för besökarna som var imponerade av barnens engelska.

– Väldigt bra, säger Janet Arden från England. Jag är riktigt imponerad.

Janet Arden gillar det relativt låga antalet elever i varje klass.

– Elver i trean brukar vara omkring 35 stycken hos oss, så det finns inte plats i klassrummen för så här fina bänkar, säger hon och pekar på en gammal hederlig bänk med lock.

I England börjar barnen i skolan vid fyra års ålder. Då är det förvisso inte så mycket skolarbete utan kan mer liknas vid våra förskoleklasser. Men det är trots allt omkring 30 elever i varje klass.

– Det är ett mycket hårt arbete att få det att fungera, säger hon.

Thomas Gebele kommer från Tyskland och arbetar där som speciallärare. Han tycker att det svenska systemet med att erbjuda hjälp i den reguljära skolan är bättre än som det är i Tyskland.

– Hos oss placerar man alla barn med problem i samma skola. Det spelar ingen roll om det handlar om dyslexi, utåtagerande barn eller intellektuella handikapp. Jag tror inte att det alltid är bra, men vi går mot ett system som liknar det ni har i Sverige.

Skolan han arbetar på erbjuder varken kurator eller skolsköterska. Enbart personal från socialtjänsten finns att tillgå. Enligt Thomas Gebele skulle större insatser behövas.

– Jag anser att den tyska skolan ligger efter utvecklingen i övriga Europa. Att man till exempel vid tio års ålder ska välja inriktning på sina studier som man måste göra i Tyskland är helt förkastligt.

Projektet, som nu pågått i två år, har inneburit många nya tankar för deltagarna.

Maggie Danson, lärarassistent från England berättar om en polsk skola som var på besök hos dem.

– De tyckte att det var så bra med skoluniformer för att komma undan barnens prestationsångest vad gäller kläder, så de införde det när de kom hem igen.

Thomas Gebele berättar att han själv numera tänker mer på hur man behandlar flickor och pojkar.

– Vi har alltid haft en ganska fast könsuppdelning och det finns mycket att vinna för framtiden att sudda ut de gränserna.

Han berättar att det sker mycket i skolvärlden i Tyskland just nu.

– Ta till exempel skollunch. Det har vi inte i Tyskland eftersom förr hade alla barn möjlighet att gå hem och äta på lunchen. Så är det inte längre och det har tagit tid att inse och att få resa till andra länder i Europa och studera deras skolor är väldigt värdefullt.