Fjärde generationens kärnkraftverk kan innebära att mängden högaktivt långlivat kärnavfall minskar till en tiondel jämfört med idag, och att energiutbytet ökar hundrafalt. Många forskare räknar med att den nya tekniken når ett kommersiellt genombrott om 20 år. I dagsläget är Tyskland det enda europeiska landet som tagit beslut om att avveckla kärnkraften.

– Tekniken som behövs för fjärde generationen finns egentligen redan, säger Christian Ekberg, professor och forskningsledare i kärnkemi på Chalmers. Det som återstår är att koppla ihop alla delar med varandra. En viktig aspekt är att integrera även återvinningen av kärnavfall i cykeln, så att man kan bygga kärnkraftverk med anläggningar som återvinner avfallet och tillverkar nytt kärnbränsle av det på palts.

Christian Ekberg har också Stenas professur i industriell materialåtervinning och är koordinator för det nystartade projektet Asgard, som fått 55 miljoner kronor i EU-anslag. Ett 50-tal europeiska forskare deltar i projektet under fyra år.

– Traditionellt har tre olika grupperingar arbetat separat med fjärde generationens kärnkraftssystem: reaktorfysiker, bränslekemister och separationskemister. Inom Asgard ska dessa grupper samarbeta för att koppla ihop de tidigare kunskaperna. Vi ska också forska på helt nya reaktorbränslen som är säkrare, mer resurseffektiva och som gör det möjligt att ta ett helhetsbegrepp på avfallsfrågan.

I dag dominerar oxider, till exempel mox-bränsle, bland de kärnbränslen som kommer från återvunnet kärnavfall. Inom Asgard ska man undersöka andra typer av kemiska föreningar med uran eller plutonium, till exempel nitrider och karbider. Dessa kemiska föreningar är säkrare att använda i reaktorerna, bland annat för deras höga smältpunkt och värmeledningsförmåga ger större säkerhetsmarginal till härdsmälta.

Nu ska forskarna undersöka om de nya bränslena har lika goda egenskaper när det gäller återvinning och tillverkning. På Chalmers - som är det bäst utrustade universitetet i Europa för forskning på hela kärnbränslecykeln - kommer man främst att arbeta med nitrider.

– Om det går att återvinna så mycket som vi tror så kommer minst 80 procent av kärnavfallet att kunna återanvändas, säger Christian Ekberg. Det skulle också betyda att man får in åtta gånger mer av det återstående avfallet i slutförvaret, eftersom värmealstringen minskar. dessutom skulle mängden av de långlivade nukliderna i restavfallet minskas, vilket skulle ge en betydligt kortare slutlagringstid. Man måste dock minnas att slutförvaret fortfarande är en mycket viktig del i bränslecykeln.