Hösten är här och för binas del innebär det många förberedelser inför vintern.  Av de ursprungliga omkring femtio tusen bina i ett samhälle återstår nu bara mellan tio och tjugo tusen bin. Dessa arbetar hårt för att skaffa sig en så kallad fettkropp som ska hålla dem vid liv under vintern fram till nästa års växter börjar producera pollen och nektar. Det säger Lars Johnsson, ordförande för Gäsene - Herrljunga biodlarförening och Sjuhärads biodlardistrikt.

– Eftersom vi har tagit ifrån dem deras mat, honungen, så matar vi dem med en sextioprocentig sockerlösning istället. Det gör vi med en hink med lock som har små hål som de suger upp sockerlösningen igenom.

Intresset för biodling har stadigt ökat sedan Lars Johnsson startade sin för 17 år sedan. Då var man 20 medlemmar i föreningen. Nu är man 53 och ständigt hör personer av sig som vill veta mer. Jordbruksverket, LRF och Hushållningssällskapet och SBR arbetar nu aktivt för att få fler att starta biodlingar och i förra veckan hölls också en stor biodlarkonferens i Stockholm.

– Man börjar helt enkelt få upp ögonen för hur mycket de pollinerande insekterna betyder för både odlingar och naturen i övrigt, säger Lars Johnsson. Vi klarar oss inte utan bin.

Förutom att bina bidrar stort till pollineringen av olika växter ger de ju också ett eftertraktat livsmedel - honung.

– Svenska biodlare producerar bara knappt hälften av den honung som konsumeras i Sverige, så det finns utrymme för många fler biodlare. Ett bisamhälle i våra trakter producerar i genomsnitt 35-45 kilo honung på en säsong, men kan under goda förutsättningar producera så mycket som 100 kilo.

Bisamhället är mycket välorganiserat. Det består av en drottning, arbetsbin och drönare.

Drottningen är, som namnet antyder, av honkön liksom arbetsbina. Drönarna är av hankön och har som enda uppgift att para sig med drottningen. Det kan tyckas vara ett lyxliv, men priset är högt. När hösten kommer sparkas nämligen drönarna ut ur samhället och dör snabbt.

– Livscykeln hos ett vanligt arbetsbi är ungefär sex veckor, säger Lars Johnsson. Efter tre dygn kläcks ägget och ut kommer en larv. Larven täcks efter nio dygn över med ett vaxlock av de andra bina så att det bildas en puppa. Från ägg till färdigt arbetsbi tar det 21 dygn.

Arbetsbiets första uppgift blir att städa sin egen cell. De har också i uppgift att vara temperaturregulator. Om temperaturen i yngelklotet hotar att sjunka under 35 grader beger de sig dit för att skydda klotet från avkylning. De matas då av de äldre arbetsbina.

– Efter ungefär tre dygn har foderkörtlarna vuxit ut och då börjar biet mata drottningen och larverna. Efter några dygn som ambi, vilka är de som tar emot honungen från dragbina utomhus, får biet nya uppgifter. Det kan vara som byggbi eller vaktbi, säger Lars Johnsson.

Efter omkring tre veckors inomhustjänst är det dags för biet att börja arbeta ute. Men innan dess har hon gjort ett par provflygningar för att testa vingarna och memorera platsen hon bor på. Det är nu det hårda arbetet börjar. Det som leder till att vingarna slits ut och biet faller till marken och dör.

– Biet samlar nektar i honungsmagen och pollen i särskilda pollenkorgar på bakbenen. De samlar också något som kallas propolis eller kittvax som de hämtar från buskar och träd. Det använder bina till att täta bikupan med. De kan också använda det till att balsamera en inkräktare som dött inne i kupan så att skadliga bakterier inte sprids.

Drottningen, när hon producerar som mest, kan lägga upp till 3 000 ägg per dygn. Befruktade ägg blir arbetsbin och obefruktade ägg blir drönarbin. Drottningen är både längre och tyngre än vanliga bin, sannolikt för att hon som larv matats med så kallad drottninggelé. Lite extra fin bimat.

– Drottningen kan bli upp till fem år gammal, men en aktiv biodlare tar bort drottningen senast vid tre års ålder eftersom hon då inte producerar så många ägg längre.

I biodlarförbundet arbetar man mycket med avel för att få fram friska, snälla bin som inte är så benägna att svärma, alltså att den gamla drottningen tar med sig en svärm för att bygga ett nytt samhälle när hon blivit utkonkurrerad.

– Vi avlar också för att få fram "snälla" bin som är lättare att hantera.

Arbetet med ett bisamhälle är inte särskilt betungande, enligt Lars Johnsson. Man skördar två till tre gånger per säsong och tittar till dem någon gång i veckan.

– Största arbetet är nu på hösten då vi byter ramar i kuporna, utfodrar dem och snyggar till inför vintern.

Enligt Lars Johnsson är kyla inget problem för bina. Värre är det med fukt och växelväder.

– Den största faran för ett bisamhälle föreligger på våren då den nya generationen bin ännu inte vuxit till sig och kan föra samhället vidare. Jag skulle vilja uppmana markägare att spara sälgen eftersom den är en viktig källa till föda för de första bina på våren.